Beas bokhylla

Nu var det ett tag sedan jag hade nöjet att läsa något av Martina Haag. Heja, heja är en krönikesamling om löpning och jag finner en hög igenkänningsfaktor i texterna. Äntligen känns det som om någon sätter ord på hur brutalt jobbigt det kan vara att börja springa. Jag tänker ideligen (varje höst) att jag ska börja springa och jag börjar väl kanske lite väl hurtigt och så rinner allt bara ut i sanden. För att inte prata om den besvikelse man känner när man får svart på vitt hur dålig ens kondition egentligen är. Det är svårt att kanalisera den besvikelsen till beslutsamhet, men det verkar fru Haag ha lyckats alldeles utmärkt med.

När man läser Martinas kvicka och roliga betraktelser blir man verkligen springsugen själv. Hennes entusiasm och hennes toppar och dalar sporrar och uppmuntrar. Detta är verkligen inte någon i raden av böcker där författaren mer verka vilja lyfta fram hur otroligt vältränad och duktig den är snarare än att uppmuntra andra till att börja röra på sig – och det är vad som gör den här boken så bra. Jag kan bara lyfta på hatten och säga heja, heja fru Haag!

/Bea

P.S. Det faktum att fru Haag inte länge till kommer att vara just "fru" Haag, chockade innehavarna till denna blogg mycket svårt när nyheten nådde dem igår...