Beas bokhylla

Ingen kan väl ha undgått snacket kring förra årets bästa bok, The fault in our stars, eller Förr eller senare exploderar jag, som den heter på svenska. Det hade inte heller jag, men när något prisas så högt blir i alla fall jag lite rädd att ta mig an boken. Man har så höga förväntningar att det känns som att boken omöjligt kan leva upp till alla. (Men det gör den, så ni som inte vågat läsa den än gör det!)

 

Beskrivning från förlaget: Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö). Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte. Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om.

 

Episk.

Ja, det är nog det ord jag också skulle välja för att beskriva denna bok. Det var längesedan jag blev så berörd av en bok, som jag blev av denna. Precis som många andra har skrivit så lockar boken både till skratt och till gråt. Och även om jag fick flera goda skratt, främst inledningsvis av boken, så vägde de inte på långar vägar upp till all gråt. Vad jag grät... Barnen fick sitta och titta på film i ett annat rum medan jag läste klart, jag ville inte att de skulle se mig så ledsen. Jag kunde knappt svara i telefon när mina föräldrar ringde och mitt exemplar av denna fantastiska bok är nog permanent fuktskadad. Men vad gör det? Jag har fått vara med om en episk kärlekshistoria.

E p i s k.

 

Jag har inte tidigare läst något av John Green så jag kan inte uttala mig så mycket om hans sätt att skriva i övrigt. Men i Förr eller senare exploderar jag så är han helt otrolig på att locka fram känslor. Ämnet cancer tror jag också är något som de allra flesta kan relatera till. Förr alla känner vi väl någon som drabbats vid det här laget, cancern verkar finnas överallt. Och det är inte bara de gamla och nedsatta som drabbas. Nej, ung eller gammal, frisk eller sjuk, det spelar inte längre någon roll. Cancern kan ta vem som helst.

 

Jag kan varmt rekommendera denna bok till precis alla. Även om den i grunden handlar om tonåringar och tonårsförälskelse tror jag att alla kan relatera till denna bok. Om man inte identifierar sig med Hazel, så kanske man gör det med hennes mamma eller pappa. För som Hazel säger i boken, det finns bara en sak som är värre än att vara döende i cancer. Och det är att ha ett barn som är döende i cancer. Jag är nog faktiskt beredd att hålla med...

 

STORT tack till Bonnier Carlsen för boken!

 

/Sara