Beas bokhylla

Efter att ha läst Edgar Allan Poes Huset Ushers undergång blev jag sugen på att läsa även nästa novell jag inhandlat, nämligen F. Scott Fitzgeralds Det sällsamma fallet Benjamin Button. Mina förkunskaper kring novellen sträcker sig till att ha sett den närmare tre timmar långa filmatiseringen och jag får säga att tre timmar film som bygger på 50 sidor novell riskerar att ta sig lite väl stora friheter. Jag kände inte igen så mycket av filmens handling i novellen. Det mesta hade man ändrat på. Filmen var ju en hjärteknipande liten sak medan novellen snarare är krass i sin skildring av den bakåtåldrande Benjamin Button. Novellen är faktiskt inte lika eländig som filmen utan har en komisk underton. Benjamin, som föds som en gammal man på 1.70 cm i strumplästen (hur gick den förlossningen till?), tas om hand av sin familj även om de är lite avigt inställda till det underliga ”barnet” till en början.

Novellens tema är mycket tänkvärt. Det är lätt att dra paralleller till olika sorters utanförskap. För nog har vi väl alla känt oss avvikande någon gång. Man kanske har fel dialekt, hudfärg, religion eller varför inte kläder. Ofta finns det dock en tröst i att det kanske är en period som går över eller att det i varje fall finns fler i samma situation som en själv. Det ultimata utanförskapet däremot måste nog vara det som Benjamin går igenom. Hela hans liv rör sig motvals i förhållande till resten av världen och ingen tycks visa någon sympati eller söka förstå hur det känns. Han är en hygglig människa som lever ett fullt liv, han lever det bara baklänges, en synd som hans anhöriga inte kan förlåta honom för, lika lite som han själv kan rå för den. Att börja livet i ”fel” ände tycks vara det yttersta utanförskapet. Det sägs att det inte är målet som är resan värd utan resan i sig. Detta motsägs dock i denna novell där tyngdpunkten ligger vid hur man träder in i världen och hur man lämnar den eller så visar den på hur svårt vi människor har för saker som vi inte kan förstå eller sortera in i ett fack. I ett samhälle där våra koginitiva scheman står över allt och där allt mindre utrymme lämnas åt fantasin tycks tron på det otroliga otrolig.

/ Bea