Beas bokhylla

Syskonkärlek. Hur beskriver man den? Det är en inte helt okomplicerad känsla. Slagsmål, gråt och tjuvnyp blandas med förtroenden, hemliga lappar och samförstånd. Till denna kärlek tillägnar Anna Gavalda sin novelliknande En dag till skänks.

Syskonen Simon, Lola och Garance rymmer från en kusins trista bröllop för att hälsa på sin yngsta bror Vincent, som arbetar som guide på ett slott. Deras utflykt blir till en resa tillbaka till den barndom som de ännu krampaktigt håller kvar en skärva av. De inser att deras tid tillsammans rinner ut. Verkligheten kommer ikapp. Barn, skilsmässor, karriärer - misslyckade som lyckade, kärlek - olycklig som lycklig bearbetas under detta enda intensiva dygn när de återigen får vara bara syskon, någons storebror någons lillasyster, det räcker. Det är vackert skrivet och man berörs av deras intensiva längtan tillbaka till en enklare tid, till en tid då det bara var de mot världen. Man kan ana den kvicka franska dialogen bakom den svenska språkdräkten. Det är så att man riktigt kan höra smattret av konsonanter och stötarna av gutturala vokaler. Jag är charmad, jag är fast. Och slutscenen i bilen när de spelar upp Vincents låtlista, en reduktion av alla deras år tillsammans, är det inte bara Garance som får tårar i ögonen. Jag tror att jag på fullaste allvar ska kopiera listan till min Spotify. Tänk att kunna få ta del av och liksom kliva in i en bok på det sättet. Underbart!

/ Bea