Judit recenserar: Ru
Min Sekwa-vår fortsätter. Ju fler böcker jag upptäcker hos detta förlag, desto fler tillkommer på min läslista.
Denna gång har jag läst ”Ru” av Kim Thúy. Författaren är född i Sydvietnam men flydde som tioåring med sin familj till Kanada. ”Ru” betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, men även ”bäck” på franska. Författaren har beskrivit boken ”som en rännil av minnen som slingrande letar sig fram från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i exil i Kanada, via flykten i båt över Siambukten, tiden i flyktinglägret i Malaysia, återkomsten till Vietnam som vuxen och moderskapets glädje och vånda”. Dessa små minnesfragment är vad boken består av, som bildar korta kapitel, där de korta stycken som berättelsen består av skickligt vävs ihop genom att en liten detalj i den förra utgör kärnan i nästa.
Ordningen i berättelsen är inte kronologisk, men av de små pusselbitarna som berättelsen består av uppstår historien om Vietnam och historien om författarens familj generationer bakåt samt flykten till och livet i det nya landet Kanada.
Det är genom subtila små beståndsdelar som besvärligheten med dubbel tillhörighet målas upp med känsla för vardagens små detaljer, och därigenom blir det också trovärdigt. Jag känner igen mig i flera situationer, trots att jag som barn till exilungrare varken vet mycket om vietnamesiskt eller kanadensiskt kultur. Författaren väjer inte för att, i ibland smärtsamma glimtar, återge immigranternas tillkortakommanden, men balanserar det med att även låta deras styrkor glimta till.
”Ru” är en vacker liten bok, vacker på ett enkelt sätt. Ibland vill jag dock att författaren ska gå händelserna mer på djupet, berätta mer än hon gör. Kanske är det meningen att boken ska väcka intresse för att vilja veta mer utan att bli för historisk eller politisk. I så fall fungerade det greppet på mig.
/Judit
