Beas bokhylla

För ett tag sedan var jag på väg till en av alla dessa fotbollsmatcher som mina barn spelar, och jag hade Glasslottet av Jeannette Walls med mig. En av papporna i laget (han är från USA) utbrast: ”Glasslottet!!! Det är en fantastisk bok, liknar inget som man tidigare läst!”

Så här i efterhand kan jag bara hålla med. Jag har läst min andel av uppväxtskildringar, från glada till tragiska, men Glasslottet är helt klart en av de mest intressanta och gripande av dem.

Berättelsen är helt självbiografisk och berättas ur författarens perspektiv. Jeannette föds in i en bohemisk familj med en konstnärlig mamma och en matematisk entreprenör till pappa, som inte vill passa in i något vanligt inrutat liv med jobb, räkningar och liknande. Pengarna kommer in på oklara vägar och försvinner lika fort. Ibland tar föräldrarna ströjobb, men det är inte ofta, och familjen flyttar ofta från en ort till en annan (flera gånger mitt i natten med kort varsel) när inkassokraven dyker upp. Trots detta tycker jag i början att den excentriska, rotlösa familjen är mycket sympatisk, trots att föräldrarna utsätter barnen för onödigt många risker i sin strävan efter fri uppfostran utan regler. Men de är ärliga och kärleksfulla, och trots det kringflackande livet utgör familjen en trygghet för de fyra barnen. Fram till att familjen bor en lägre tid i pappans gamla hemtrakter (där saker och ting börjar gå rejält utför) ger föräldrarna barnen mycket tid och kärlek, även om de gör det på ett sätt som är utanför den vedertagna ramen för tillräckligt god föräldraskap. Senare, när pappans alkoholism eskalerar och barnen varken får tillräckligt av mat eller andra grundläggande behov, inser man att de har gått över en gräns där barnen faktiskt far illa, och det är då man inser föräldrarnas djupa dysfunktionalitet. Däremot blir det inte någon jobbig läsning – barnen stöttar varandra och klarar sig med fiffiga medel, även om tilvägagångssätten ibland är hemska (leta mat i skolans papperskorgar), och är fast beslutna att ta sig från de hemska situationerna som föräldrarna försatt dem i. Turligt nog är barnen begåvade, alla på var sitt sätt, och lyckas så småningom skapa sig ordentliga liv. Där vänder berättelsen ett varv till – ska de börja ta hand om sina föräldrar som inte tog hand om dem?

Glasslottet är en uppväxtskildring med mycket hopp och hjärta, som utmärker sig i sin genre och höjer sig långt över genomsnittet, tycker jag. Den gavs ut i USA redan 2005 och har blivit en stor framgång. Filminspelningen av boken är på gång, med Jennifer Lawrence i huvudrollen. Hon har ju spelat tuff tjej med svår bakgrund förut, med bravur, så filmen kan bli riktigt bra!

/Judit

Tack till Bazar förlag för boken