Skuggsida!

Efter att ha lyssnat på Belinda Bauers Mörk jord, som imponerade, ville jag självklart läsa något mer av henne. Men som vanligt så finns det så otroligt mycket bra böcker att tillgå och hennes andra bok Skuggsida blev därför stående oläst i hyllan. Precis som Mörk jord utspelar sig boken i den lilla engelska staden Shipcott, belägen vid Exmooreheden.
 
Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling förblir obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig? När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly snart åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja? Och som om det inte vore nog är det någon i byn som anklagar honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på hur han sköter sitt jobb. När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden...
 
Skuggsida (inbunden)
 
När jag började läsa Skuggsida kändes det som en ganska typisk engelsk deckare. Stämningen är spännande och lite kuslig, men snarare åt det behagliga hållet än åt det makabra. Vädret är dystert för att inte säga stämningen i hela den lill byn. Men det kanske i och för sig inte är så konstigt när en mördare går lös. Men mot slutet avviker ändå boken från normen och den kluriga avslutningen blev inte alls så som jag hade tänkt mig. Vilket både överraskade, samt gjorde mig lite frustrerad.
 
Vad man än tycker om slutet på denna kriminalroman så går det inte att komma ifrån att Belinda Bauer är en duktig författare och att Skuggsida är en välskriven bok. Därför läser jag gärna något mer av Bauer i framtiden, men när det blir låter jag vara osagt.
 
 
 
 
 
 
Mari Gadell
2014-04-16 @ 21:01:01

Jag håller med dig om slutet på den här, jag tycker att det blev lite för ouppklarat.
Jag lyssnade dock på "Ni älskar dem inte" före den här och det gör att vissa saker i den boken hamnar i ett annat ljus efter detta slutet. Kan verkligen rekommendera den boken.
"Betraktaren" har jag också lyssnat på och den var väldigt speciell då huvudpersonen har Aspergers och det påverkar givetvis berättarrösten.
Jag tycker över lag att hennes böcker är bra ljudböcker.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0