Spänningsutmaning Maj: Betraktaren
Månadens val föll på ett inköp från bokrean i år. Jag har tidigare läst alla de böcker av Belinda Bauer, som Modernista gett ut på svenska. Det var med andra ord bara Betraktaren kvar att pricka av på listan. Och nu är det gjort!
»De döda kan inte tala till oss«, hade professor Madoc sagt. Men det var inte sant. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick Fort undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom.
Patrick har Aspergers syndrom och han har redan tillräckligt med bekymmer i sitt liv. Han har svårt att förstå sig på människorna omkring honom och han är besatt av tanken på döden den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan.
Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi, men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här?
Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förflutna. Till slut är bara en sak säker: Ingenting är vad det ser ut att vara.
Patrick har Aspergers syndrom och han har redan tillräckligt med bekymmer i sitt liv. Han har svårt att förstå sig på människorna omkring honom och han är besatt av tanken på döden den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan.
Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi, men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här?
Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förflutna. Till slut är bara en sak säker: Ingenting är vad det ser ut att vara.
Jag är lite tveksam till vad jag ska ge den här boken för betyg för det fanns saker som jag både gillade och ogillade. Början på boken kändes seg och långdragen. Det tog tid innan handlingen tog fart. Men när slutet närmade sig, då knöts säcken ihop så fint, så fint, att man inte kan låta bli att hänföras Belinda Bauers briljans. Så summan av kardemumman blir väl att Bauer får något slags medelbetyg för den här boken. Och eftersom den inte var så spännande överlag, utan mest i slutet, så tror jag att jag ska försöka ta mig an något lite blodigare nästa månad. Några förslag?
Var längesen jag läste den nu, men håller med om att början var seg. Gillade den när den väl kommit igång. Har du läst John Verdon? Kanske inte så blodigt, men hans böcker är riktigt kluriga.
URL: http://www.sofiafritzson.com