Annabelle

Det har bloggats flitigt om deckardebuten Annabelle sedan boken släpptes och jag har läst om många som verkligen uppskattat den. Nyfikenheten var med andra ord stor när jag plockade upp boken, liksom förväntningarna. 
 
En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. 
 
 
 
Annabelle är en ruggigt bra deckardebut som griper tag och suger sig fast från första sidan. Intrigen är bra, karaktärerna också. Även om den tyngda polisen med alkoholproblem har gjorts i ganska många varianter vid det här laget. Allra bäst är miljöerna. Suggestiva med en touch av desperation. En plats man antingen är fast på eller gjort sig fri från.
 
Som uppvuxen i Västergötland och pluggande i Karlstad passerade jag under några år förbi Gullspång var och varannan vecka. Så att läsa om en plats som jag är bekant med, om än ytligt då jag aldrig spenderat någon tid inne i själva Gullspång, var riktigt roligt. För några år sedan läste jag en av Kristina Appelqvists deckare som utspelar sig i Skövde. Då upplevde jag att man hade försökt försköna staden en hel del. Den verkade betydligt mer idyllisk i boken än vad jag uppfattar den i verkligheten. Men kanske kan en välskriven deckare locka någon besökare till staden, så jag förstår när författare gör så.
 
I Annabelle blev effekten den motsatta. Flera gånger kom tanken; Är det verkligen så här illa i Gullspång? Den både sunkiga och skrämmande småstadsmiljön som målas upp är inget jag vill besöka, men så perfekt den passar för en deckare. Myskänslan som annars ofta följer med småstadsdeckare uteblir och lämnar plats åt en mörkare historia.
 
Sammanfattningsvis kan varmt rekommendera den här boken till alla deckarfantaster där ute. Att Lina Bengtsson vann pris för Årets Deckardebut med boken på årets Crimetime-festival kommer inte som en överraskning när man väl har läst. En mycket värdig vinnare om ni frågar mig!
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0