Hemma där hjärtat väntar
En charmig roman om att hitta hem står det på framsidan av Sofia Yméns debut Hemma där hjärtat väntar och de orden summerar boken riktigt bra.
Klaras morbror har gått bort och lämnat sin veterinärpraktik till henne. I sex månader måste hon få det att fungera för att få sitt arv. Ska hon riva upp hela sitt liv i stan för att driva en klinik som knappt går runt - och som dessutom ligger i Österby, byn där hon växte upp? Hon bestämmer sig för att ta chansen. Men uppdraget blir svårare än hon kunnat föreställa sig, inte minst eftersom hennes ungdomskärlek Axel finns där. Klara inser snart att hennes hjärta inte bara klappar för Axel, utan också för byn hon en gång kallade hemma.
Hemma där hjärtat väntar har alla ingredienser som krävs för att skapa en bra kärlekshistoria. Karaktärer som jag kan sympatisera med, en handling som lockar till läsning och miljöer som får mig att känna som om jag själv vore där.
Eftersom jag alltid är svag för landsbygdsmiljöer och återvändande ungdomskärlekar när det kommer till romance, är det här en bok som lockat mig länge. Men allt är inte bara mysigt. Det är sorg och saknad också, och det känns - riktigt känns när man läser. Jag får fortfarande ett litet hugg i hjärtat varje gång jag tänker på Axel och på allt han bär inom sig. Men det ska kännas när man läser romatik, ögonblicket när man vet att allt kommer att ordna sig och att livet för karaktärerna hädanefter kommer att vara fyllt av kärlek och lycka, blir så mycket bättre då.
Hemma där hjärtat väntar är således en riktigt lovande debut och jag ser fram emot att läsa mer av Sofia Ymén. Mer romantik, mer känslor och passion, mer av allt och självklart ett nytt lyckligt slut.
