Dödligt villospår

Min Nora Roberts-utmaning har fått mig att ta mig an en riktig hyllvärmare den här månaden. Dödligt villospår har stått oläst i min hylla i flera år. Mest därför att jag fått för mig att jag inte är riktigt lika förtjust i hennes romantiska spänningsromaner som jag är i hennes mer klassiska romance. Men den här gången blev jag faktiskt positivt överraskad. Kanske var det för att temat återvändande ungdomskärlek finns med i boken och det funkar varje gång för mig.
 
De två vännerna Cooper Sullivan och Lil Chance påminns ständigt om den kusliga upptäckten de gjorde som tonåringar. Djupt in i Black Hills bergsområde i South Dakota hittade de ett skändat lik. Fallet förblir olöst. Men Cooper och Lil kan inte släppa tanken på hur kvinnan dog. De flesta tror att hon blev dödad av en puma. Men kan det vara så att hon blev brutalt mördad? Tolv år senare återkommer Cooper till sina barndomstrakter. Nu med polisutbildning och jobb som privatdeckare bakom sig. Mycket snart får han reda på att Lils vildmarksjour har utsatts för hot och skadegörelse. Han beslutar sig för att stanna och hjälpa henne. Tillsammans börjar de förstå att hoten är mycket allvarligt menade. Kan det vara så att det går en mördare lös? En mördare med stört sinne och onaturlig instinkt som har siktet inställt på Lil?
 
 
 
I början tyckte jag att det tog lite tid innan historien kom igång. Vi får under ganska lång tid följa Lil och Cooper som barn, första gången de träffas, och senare när de som ungdomar blir förälskade i varandra. Den uppskattade jag förövrigt riktigt mycket. Sedan görs ett ganska stort tidshopp och handlingen i nutid kommer igång. 
 
Jag gillar alla de stora kattdjuren i den här boken. Inte bara vilda pumor, utan alla djuren i Lils vildmarksjour. Det var roligt att läsa om och gjorde att historien stack ut. Något som kan vara lite svårt med Roberts böcker då hon har skrivit så otroligt många. Miljöerna i området Black Hills är också underbara och beskrivs väldigt härligt när det till stor del upplevs från hästryggen. 
 
Roberts skriver som alltid lättläst och med driv. Kärlekshistorien varvas fint med spänningen och det här är en av de bästa spänningsromaner jag läst från Nora Roberts. Nu har det inte blivit supermånga, på grund av det jag skrev tidigare. Men efter att ha läst den här boken ska jag minsann läsa betydligt fler.
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0