Och varje morgon ...
Det är en konst att skriva kort och ändå ge läsaren en djup känslomässig upplevelse. Kanske är det därför jag inte är någon storläsare av noveller. Jag vill få en relation till karaktärerna och känna med dem för att höja läsupplevelsen ett extra snäpp. Ju färre sidor boken har, desto mindre tid har författaren på sig att skapa det där bandet med läsaren.
Sedan finns det förstås författare som är alldeles fantastiska på att väcka känslor hos sina läsare oavsett textlängd. Och jag tror att ni är många som håller med mig om jag säger att Fredrik Backman är en av dem.
Jag skrattar nästan dagligen åt hans rader på sociala medier. I kortromanen om Farfar och Noa har han med små medel lyckas han skapa en mycket känslosam berättelse.
Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.
Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.
Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.
Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.
Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.
Jag passade på att lyssna på Och varje morgon ... en eftermiddag då jag skulle städa. Det var i alla fall så det var tänkt. Men den eftermiddagen blev det inte så mycket gjort faktiskt. Jag tömde diskmaskinen, fyllde den med ny disk och däremellan stod jag mest och tittade ut genom köksfönstret och torkade bort en och annan tår.
Anledningen till att jag lyssnar på ljudböcker är för att det är så smidigt att kunna göra saker, tråkiga saker, under tiden. Men är en bok riktigt fängslande är det svårt att koncentrera sig på något så enkelt som att hänga tvätt. Och köra bil kan nästan bli lite farligt ... Trots det, eller kanske just därför, skulle jag rekommendera att ni tar och lyssnar på berättelsen om Noah och hans farfar. Eller läser den om ni föredrar det.
Jag håller med dig, Fredrik Backman är fantastisk med ord, på att formulera sig så att man direkt får en känsla för vad han menar och vill komma åt. Jag tyckte mycket om den här novellen/kortromanen.
URL: http://justnujusthar.com