Beas bokhylla

Ljuset vi inte ser, som var Anthony Doerrs Pulitzerpris-vinnande roman, var en fantastisk läsupplevelse för mig när den kom. Nu ger Bookmark förlag ut hans första roman (men inte hans första bok, han har skrivit novellsamlingar och annat förut), och den handlar om fäder och döttrar, förlust och förlåtelse.

Romanens huvudperson, David Winkler, är en udda kille som växer upp i Anchorage, Alaska. Hans främsta intresse är vatten och de olika formerna av den, till exempel snökristaller. Han läser hydrologi som huvudämne på universitetet, och börjar så småningom att arbeta som meteorolog.

Men David har en egenhet, nämligen att han drömmer en sorts sanndrömmar. Han ser till exempel kvinnan som han kommer att möta, och så småningom slår det in. Han ser även att deras dotter, Grace, kommer att omkomma i en översvämning, och att han kommer att bära skulden för hennes död.

För att undkomma detta flyr David i blindo, så långt han kan, och hamnar på den karibiska ön St Vincent. Där lär han känna människor, ser sin dotter i sina vänners flicka, längtar eftre sin familj, klandrar sig själv i 25 år, men stannar som vaktmästare på ett hotell.

Olika omständigheter gör att han så småningom ändå börjar söka efter sin fru och dotter. Men utan livstecken från dem i så många år är de svåra att lokalisera, och om de ändå är i livet, hur kommer de att ta emot honom?

Grace var en ganska annorlunda roman än Ljuset vi inte ser,men naturen och dess skönhet har en stor plats i båda romanerna. Doerr har en prosa som är långsam, på ett inte alls negativt sätt, utan dröjande, vacker och som fångar detaljer som andra författare skulle missa. Jag gillar hans tanke om en sorts outtalad limbisk resonans mellan människors liv, deras tankar och känslor, förnimmelser och hur vi människor och våra liv hänger ihop, oförklarligt på så många plan.

För mig var Grace en vacker och gripande roman om förlust, försoning och förlåtelse, och de delarna som drabbade mig mest var när David åker igenom USA i sökandet efter dottern. Doerr är verkligen en författare som jag kommer att hålla ögonen på och läsa mer av – språket han använder i sina romaner tilltalar mig verkligen.