Mot den glittrande snön vid världens ände

Den första romanen av Eowyn Ivey, Snöbarnet, läste jag andlöst, andäktigt, full av förundran: det var precis så här en historisk roman skulle skrivas! Jag prackar fortfarande boken på folk jag känner, och alla jag har rekommenderat den till har tyckt om den.

Så det föll sig bara naturligt att jag hade stora förhoppningar på Iveys andra roman, som även den utspelar sig i Alaska. (Fun fact: författaren är själv uppvuxen i Alaska och bor där än idag, och det måste väl vara så att hon har Tolkien-fans till föräldrar, för varför annars skulle hon vara döpt efter en karaktär från Ringen-trilogin? Eowyn är inte ett namn som jag har hört i något annat sammanhang. Så om detta stämmer är det inte så konstigt att en flicka som växer upp på en plats där natur, legender och myter har en så stor plats i livet, av litteraturälskande föräldrar dessutom, blir till en författare som är värdig att bära vidare arvet av att berätta historier där både naturen och det som vi inte kan förklara, som gränsar till det övernaturliga, har sin plats).

Mot den glittrande snön vid världens ände utspelar sig något tidigare än Snöbarnet, nämligen 1885. Det är de storskaliga expeditionernas tid, när stora delar av Kanada och USA, särskilt de norra delarna, ännu inte är kartlagda. I nutid får en arkivarie på ett museum delar av Forrester-expeditionens artefrakt sända till sig, såsom överste Allan Forresters dagbok under en expedition 1885, bilder, osv. Överstens dagboksanteckningar får vi läsa omväxlande med hans frus, Sophie, som blir kvar Vancouver, i militärförläggningens instängda, sysslolösa och kvävande sociala öken som officerarnas kvinnor är dömda att leva medan männen är borta.

Precis som arkivarien får vi pussla ihop historien, och det är en angenäm uppgift. Ivey är en av de författare som verkligen bemästrar konsten att levandegöra sina karaktärer. Medan överste Forrester stretar med sina underordnade för att göra upptäcktsfärden som är avsedd att kartlägga Wolverineflodens svårtillgängliga omgivningar, kommer de att möta svåra prövningar, hunger och livsfara, och det är inte alls säkert att de någonsin kommer hem.

Under tiden genomgår Sophie en egen inre resa, med förlust och svårigheter, och hittar så småningom en sysselsättning och passion som inte ses med blida ögon av alla. De svåra månaderna som Sophie och Allen lever åtskilda kommer att ha efterverkningar för både dem och deras efterlevande.

Romanens tema är att upptäcka, både inuti jaget och världen runt omkring. Och precis som i Snöbarnet leker Ivey med den flytande gränsen mellan vakenhet och dröm, verkligt och inbillat, tämjt och vilt, vetenskapligt och övernaturligt. Och än en gång älskar jag varenda sida.

 

Jag har lagt till forsränning och vandring i Alaska till min bucket list.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 







 

Lenal
2017-11-13 @ 10:02:35
URL: http://https://lenasgodsaker.blogspot.se/

Boken verkar så bra. Skall läsas snart.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0