Den du var
Förra veckan tipsade jag om Frida Hallbergs debut Jag ropade och nu har det blivit dags för hennes andra roman. I Den du var får vi möta Sabina, som likt Vilja i Jag ropade känner ett behov av att komma bort, eller kanske snarare att komma hem ...
Sabina ärver en liten gård halvvägs upp på ett berg. Torpet är utan el och avlopp och ligger långt ifrån närmsta granne. Efter uppbrott och svek beslutar hon sig för att flytta dit.Under somrarna hon tillbringade där som barn var hennes största önskan att se småfolket och älvorna. Nu lyckas hon öppna ögonen och börjar ana dem. En dag dyker det upp en underlig man som hon inte kan avgöra om han är människa eller av älvafolket.
Den du var är inte bara en roman om att hitta sig själv och komma underfund med hur man vill leva sitt liv. Boken har också en mycket stark kärlekshistoria, komplett med längtan, passion och hinder på vägen. Och så det övernaturliga förstås. Som jag älskar att läsa om. Jag ropade var bra, men Den du var är ännu bättre.
Jag sugs med i handlingen och karaktärernas öden. Jag gillar kopplingen till nordisk folktro och svenska sägner. Men bäst är närheten till naturen, den lilla gården, arbetet och önskan mot självförsörjning som Sabina har och känslorna hon får för den mystiske Elwen. Det är så mysigt och härligt att man inte vill sluta läsa. Men det är inte bara kärleksrelationen som väcker känslor. Sabinas relation till den gamla katten Lurva är underbar att läsa om. Speciellt för en kattmänniska som jag.
Den du var kan läsas helt fristående, men i författarens tredje bok knyts de två första böckerna samman och det ser jag verkligen fram emot!
