Saker ingen ser!
Jag älskade Anna Ahlunds debut Du, bara. Jag läste en positiv recension (den första av många ska tilläggas) och inom fem minuter hade jag klickat hem ett eget ex. Den här gången hann jag inte så långt, utan blev glatt överraskad när det dök upp ett ex av Saker ingen ser i lådan från förlaget och signerat av författaren själv. Vilken lycka!
I Annas andra bok, Saker ingen ser, får vi möta ett helt gäng sköna karaktärer. Vi träffar Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.
Handlingen utspelar sig under ett år och miljön är för det mesta koncentrerad till Sibylla allmänestetiska läroverk i Uppsala.
Det här var verkligen en bok att sträckläsa. Precis som Du, bara var det näst intill omöjligt att lägga den ifrån sig när man väl börjat. Anna skriver på ett sätt som gör att jag kommer väldigt nära karaktärerna. Språket flyter lätt, texten har driv och sidorna flyger fram. Man glömmer bort att man faktiskt sitter och läser och bara är. Är i boken, är med karaktärerna. Det är en känsla som jag alltid är på jakt efter när jag läser, något som långt i från alla författare lyckas med. Men Anna har ett språk som passar mig alldeles utmärkt.
Även om Saker ingen ser innehåller mycket kärlek och förälskelse (och en hel del sex) är det långt ifrån bara det ljuvliga, mysiga och härliga med att vara ung som speglas. Och det tycker jag är viktigt. Ungdomsåren är sannerligen ingen dans på rosor och det är inte alltid det syns utanpå vad som egentligen pågår på insidan.
Jag ser med spänning fram emot vad Anna Ahlund hittar på härnäst!
