Väntar tills natten kommer

Christoffer Holst har varit en författarfavorit ända sedan jag läste Mitt hjärta går på. Och även om han med sin tredje bok tillfälligt lämnade feelgood-genren och istället bjöd på en rysare för unga, blev jag såklart väldigt nyfiken. Jag hade tänkt hålla ögonen öppna efter den på bokmässan, men när mitt bibliotek hade fått in den kunde jag inte stå emot. Så nu läser jag den först och får köpa den sen :)
 
Väntar tills natten kommer
 
Jag ryser till så fort den kalla nattluften glider in genom glipan. Mina fötter trevar sig ut på altanen och brädorna knarrar till under mig. Jag skjuter försiktigt igen dörren, går fram till altanens brant och klamrar mig fast vid en av de tjocka pelarna som håller upp taket. Ljuset återvänder, och för första gången ser jag vart det kommer ifrån. Det kommer från sjön.

Efter ett års distansförhållande är det dags: tonårskillarna Lukas och Sam ska äntligen få en hel sommar för sig själva, i en fiskestuga vid Vänerns kant som de får hyra i utbyte mot lite enklare renoveringsjobb. Men det blir inte helt som de tänkt sig Vad är det egentligen för ljussken som syns över sjön, varför känns allt som står i den gamla dagboken så bekant, och är det något mer än ensamheten som hemsöker Lukas?
 
Väntar tills natten kommer är en somrig spökhistoria. Lagom läskig och med mycket fokus på relationen mellan Lukas och Sam, vilket jag självklart uppskattar. Christoffer sätt att berätta är som alltid lättillgängligt och underhållande. Det är små detaljer i handlingen som gör att atmosfären blir bekant, trots att genren är ny. Humorn och feelgood-känslan finns där också i den här boken. Jag menar, hur smakar egentligen vaniljsås med polkagrisar i? Jag måste nästan testa själv och se, även om det inte bekrivs som någon höjdare i boken.
 
Över till de läskiga bitarna. Jätteskrämd blev jag inte, men så läste jag den dagtid för säkerhets skull :) Boken är bara ca 200 sidor och har ett skönt driv, så jag läste den faktiskt i ett svep. Jag gillade hur de gamla dagboksanteckningarna vävdes in i berättelsen och mot slutet var jag riktigt nyfiken på hur allt hängde ihop. Miljöerna är till en början härligt idylliska, men ju längre in i boken jag kom förvandlades stugans enslighet och närhet till Vänern till något mörkare och mysrysigt.
 
Sommar och mysrys går ju förresten hand i hand. Varför sitter man annars bänkad år efter år framför Morden i Midsomer och ser med nöje liv för liv slockna på den engelska landsbygden? Men nu behöver ni inte vänta riktigt så länge som tills nästa sommar med att läsa Väntar tills natten kommer. Jag kan lova att den passar precis lika bra nu i höstmörkret om ni är sugna på ett spännande och lagom rysligt mysterium.
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0