Beas bokhylla

I den andra boken i Berättelsen om Blodet, får vi följa Sunia och Wulf i det som hände efter Domarringen. Då förra boken (Ondvinter) slutade med en cliffhanger var jag spänd på hur det hela skulle gå. Om jag inte missminner mig var jag inte överdrivet imponerad utav Ondvinter, men jag tyckte att det var en bra bok. Nu när bok nummer två är slut kan jag bara säga: Måste läsa nästa...nu! I Eldbärare tar Björkelid steget från stillsam ungdomsfantasy till mer mörk vuxeninriktad sådan. Världen kring Wulf och Sunia växer och Kylan kryper allt närmare. Av Bergsfrun och Hirden får de i uppdrag att bege sig till staden Funisburg och tända den gamla vårdkasen i utkikstornet. Ett torn som varit stängt i nästan ett årtusende och som är lika ointagligt som det är gammalt. I Eldbärare stöter man som läsare även på diverse nya hemskheter såsom Bitvargar, Bösen, Blodshärdar och dylikt. Jag finner att jag tycker om det mer och mer. Ser verkligen fram emot bok nummer tre. Dessutom lättar dimmorna kring Wulf och Sunias mystiska förflutna. Hur var egentligen deras far och vem är deras mor?