Mycket mer än så
Auden är den perfekta dottern, döpt efter poeten och dömd att leva upp till sina föräldrars akademiska krav. Det är sommaren mellan high school och college. Auden ska spendera sommarmånaderna i den lilla kuststaden Colby tillsammans med sin far och hans nya fru samt Audens nyfödda lillasyster Thisbe. Sommaren blir dock inte riktigt som Auden planerat. Hon tar ett extraknäck som bokföringsansvarig på styvmoders klädbutik. Där lär hon känna tjejer i sin egen ålder, tjejer som pratar om jeans och killar och inte kursplaner eller nationalekonomiska system, samtalsämnen som skulle kännas mycket mer bekväma för en ung tjej som aldrig gjort något annat än studerat och som dessutom lider av kronisk sömnlöshet.
Efter att ha blivit positivt överraskad av Sarah Dessens Mitt perfekta liv, beställde jag hem hennes Mycket mer än så för någon månad sedan. Även denna borgade för en trevlig lässtund, men jag upplevde en lite för stor repetition av förra bokens teman för att det hela skulle kännas - i brist på ett bättre ord – nytt, helt enkelt. Jag fick känslan av att jag redan läst detta och det till och med av samma författare. Inte för att boken på något sätt var dålig, tvärtom, men den var helt enkelt för lik den första boken. Trots detta tycker jag dock att Dessen är bra på att skriva om ungdomar i övre tonåren och deras problem. Något som däremot stör mig genom hela boken är huvudkaraktärens velighet och kuvade inställning gentemot sina föräldrar. Kanhända beror det på att det i USA finns en mer uttalad auktoritetsbild kring föräldrar än vad det gör i Sverige. Den bild Dessen målar upp av den unga, amerikanska kvinnan är att hon alltid är underlåten sina föräldrar och att det inte under några omständigheter är okej att sätta sig upp mot desamma oavsett vilka usla förebilder de är. Att läsa sida upp och sida ner om hur Auden ursäktar sina båda högst egoistiska föräldrars beteende får mitt tonårstemprament att blossa upp på nytt. Jag menar inte på något vis att man ska vara uppkäftig och respektlös mot sina föräldrar, men jag tror fast på att barn-förälder-relationen bör bygga på en strävan efter homeostas. Jag respekterar dig. Du respekterar mig, oavsett ålder och biologisk hierarki.
Så för att till slut knyta ihop säcken; den här boken kunde varit så mycket mer än så…
/ Bea
Ps. Jag tycker verkligen att Dessens böcker förtjänar lite mer rättvisa omslag. Som de ser ut nu är de ganska så uteslutande och vänder sig bara till en målgrupp, dvs. 13-åriga tjejer, som jag för övrigt inte tror skulle få så stor behållning av böckerna. Har faktiskt suttit och försökt dölja framsidan när jag läst denna på bussen. Ds.
