Historikern!
I januari skrev Judit om Elizabeth Kostovas Historikern. Hennes recension kan ni läsa här. Nu har jag själv läst den och här kommer några tankar kring vad jag tyckte, men först en liten sammanfattning av handlingen.
En ung kvinna utforskar en kväll faderns bibliotek och finner en antik bok och en samling gömda, gulnade brev. Breven är ställda till "Min käre och olycksalige efterträdare", och de kastar henne in i en värld hon aldrig kunnat drömma om - en labyrint där hemligheterna om hennes far historikerns förflutna och hennes mors mystiska öde flätas samman med en ofattbar ondska dold i historiens djup. Det handlar om den medeltida härskaren vars barbariska välde lade grunden till legenden om Dracula. Generationer av historiker har riskerat sitt rykte, sitt förnuft och till och med sina liv för att lära sig sanningen om härskaren och Dracula. Nu återupptar en ensam kvinna sökandet. I stad efter stad, i kloster och arkiv, i brev och hemliga samtal, träder den fruktansvärda sanningen om härskarens välde fram - och om den pakt som hållit hans grymma verk levande genom tiderna. Elizabeth Kostovas välskrivna debutroman är ett storslaget och oförglömligt äventyr, en berättelse som blandar fakta och fantasi, historia och nutid. Boken tar med läsaren på en resa från Amsterdam till Istanbul och Budapest, från Oxford till Pyrenéerna, från Grekland till Transsylvanien.
Enligt Boktipset-appen skulle jag ge denna bok 4,9 av 5 i betyg. Detta tillsammans med mina vänners lovord om Kostovas debutroman gjorde att min förväntans ribba sattes högt - lite för högt visade det sig. Romanen levde inte riktigt upp till mina förhoppningar. Det är egentligen fel av mig att skriva romanen - det är egentligen mer sanningsenligt att skriva slutet. Efter cirka 530 sidor ställdes jag inför det välkända dilemmat nedan:
Kort och gott tyckte jag att slutet inte kändes lika välskrivet som boken i övrigt. Det som ändå gör den till en mycket bra bok i mina ögon är den imponerande researchen, den historiska infallsvinkeln och den välkomponerade handlingen (men undantag för slutet). Jag kommer troligvis att plocka upp något av Kostova någon mer gång, men kanske inte på ett tag. En angenäm läsupplevelse var det likväl.
/ Bea
